text

Bajsliv. Är övertygad att jag inte passar som spec. Vill bara att folk ska lämna mig ifred. Bra egenskap. Jag orkar inte med dom. Jag har haft gråten i halsen sen igår kväll. Uselt humör verkligen. Molar i magen och mår illa av och till. Känns tidigt men jag minns inte hur det var sist. Ska jobba sex dagar den här veckan. Vill inte. Ska hålla en utbildning. Vill inte. Ska ta nytt cellprov, eller kanske vävnadsprov, om jag inte blöder för mkt imorrn. Vill inte. Ska åka till U för att göra ultraljud och blodprov. Vill inte. Vi ska ha besök. Vill inte. När S åkte till träningen grinade jag äntligen. 

 

Idag lägger jag till en spruta. Den med tjockare nål. Inte för att det spelar någon roll. Det är verkligen inte det som är problemet. 

 

Jag har insett att både fysiskt och psykiskt har det hittills varit mycket jobbigare nu. Eller mest fysiskt men sedan några dagar även psykiskt. Det är som att det är mycket mindre som krävs nu för att det ska vara jobbigt. Kroppen orkar inte stå emot eller så orkar jag inte hantera smärta och sånt lika bra som förra gången. Sen är det ju klart att det påverkar vad som har hänt tidigare. 

 

Längtar tills på söndag. Eller jag vet inte. Längtar till en avlägsen framtid.