Blahaha
Ååh jobbiga liiiv. Allt känns så drygt nu. Jag vet inte, jag har ju ingen brådska så jag fattar inte varför jag sitter och läser på forum för folk som har svårt att få barn. Vad är meningen med det? Som om det underlättar någonting överhuvudtaget för mig? Nej. Det är ju jag som har varit mest tveksam hela tiden typ. Vilket kanske är naturligt då det är min kropp som (förhoppningsvis) kommer att få utstå allt. Inte nog med graviditet och födsel och amning utan också knaprande av hormoner som kan göra vad som helst med kroppen och hjärnan. Sen får man inte dricka heller. Jag är väl redan en usel blivande mamma som tycker att det är jobbigt. Och då kan man ju tycka jaha, men det är ju faktiskt din kropp som det är "fel" på så det är ju inte mer än rätt. Nä okej, men även om det inte hade varit min kropp så hade det ändå varit jag som fått utstå allting. Eller kvinnan.
Så kontentan: Jag ska äta hormoner som bl.a. har biverkningar nedstämdhet, vätskeansamling i kroppen och illamående. Jag ska gå från jobbet för att göra ultraljud. Jag ska avstå från alkohol eftersom jag inte vet om jag är gravid. Jag ska eventuellt (förhoppningsvis) bli gravid och avstå från alkohol i 9 månader. Jag ska bli ett fetto. Jag ska sedan klämma ut bebisen ur min framstjärt. Jag ska få problem att gå ner i vikt. Jag ska amma barnet och inte heller då får jag dricka vin.
S ska: Stoppa in sin penis i min framstjärt. Några gånger. Sedan kan han dricka några öl till någon fotbollsmatch om han vill. I nio månader. Om han vill. Hålla mig i handen när jag krystar ut bebis.
Fan nu blir jag bitter också. VARFÖR FÖDDES JAG TILL KVINNA?!
