text

Finns
inte
något
att
säga
som
kan
förklara
den
malande
känslan
i
bröstet

det, något, gnager sig in mellan mina revben

undrar vad som hände
och när det hände
när jag insåg att vi är vuxna nu

av det jag borde åstadkomma
gör jag ingenting

vad
är
meningen
just
nu?

känns som om alla chanser snart är över
som om livet redan är förutbestämt
som om gud har bestämt sig för vilka som går vidare i tävlingen
och för vilka som slås ut

att ta upp sånt på fikarasten känns omöjligt

skolreunion om fem år
alla kommer med kort på polarn- och pyretklädda barn och respektive
säger "du är verkligen dig lik" till mig
och jag kommer att hata dem
precis som jag gjorde då

det mal
och mal
och mal
och mal

känslan av att jag kommer att bli den som blir över