text

Blää jag hatar när jag går ut med intentionen att ha roligt och trevligt och allt är roligt och trevligt tills allt på en sekund tvärvänder och jag känner mig som om jag är flera mil bort och som i en bubbla. När jag väl har hamnat där har jag så svårt att komma tillbaka. Finns ingenting att säga då och finns ingenting att göra direkt mer än att försöka se ut som om jag fortfarande är kvar hos de andra. Får en paus när jag låser in mig på toaletten och stirrar i spegeln och ser världens mest patetiska och värdelösa människa. Stoppar fingrarna i halsen, inte för att jag vill spy utan för att jag vill göra något som känns eller något som är dåligt för att jag är dålig. Ingen idé, går ut och försöker prata med någon men är egentligen inte där. Vill backa in i väggen och vila där, inte synas eller höras för någon alls.

Måste sluta men vet inte hur man gör eftersom jag inte vet varför jag blir så från början.

Nä jag har inte lust att skriva något fint med fina radbrytningar, jag är skitsuuur och så less på mig själv och på allt. RÖV! Mest är jag nog less på att vara på dåligt humör, det är nämligen normaltillståndet just nu. Och biljäveln muppar sig igen, jag orkar inte! Jag ville ju sälja den och få lite cash, not gonna happen antagligen. Helgen var inte vad jag hade förväntat mig och varför finns det så himla mycket dålig musik? Jag är ful och tjock och har bara fula kläder och är ful i håret och åååååhhhh. Ingen gillar mig, jag förtjänar ingenting, jag är värdelös osv osv osv.

Det är så jobbigt att vara i det här tillståndet. Jag vill ligga i fosterställning. Jag måste skriva en lista på allt jag ska göra i veckan, blää orkar inte vill inte. Vill inte vara den här personen jag är just nu.

Jaja. Eftersom jag är mästare på humörsvängningar så är det säkert borta snart.