-
Jag undrar hur mkt det är rimligt att man ska behöva kämpa för att ha ett bra liv. Jag är så extremt trött på att kämpa i motvind hela jävla tiden. Jag är så trött på mitt pissiga jobb som suger balle 75 procent av tiden minst. Jag hatar att jag inte hinner någonting, att cheferna inte tar tag i mina (briljanta) förslag, att folk tror att jag inte har något att göra (i vilken jävla värld då), att jag inte hinner förbereda mig och vara så bra som jag vill, att jag inte får särskilt mkt stöd från den andra utan mer känner att hen är en belastning.
Jag hatar att jag inte hinner hjälpa folk i den omfattning jag vill, jag hinner fan inte vara någon coach, jag gör bara mitt bästa för att överhuvudtaget hinna halva min lista på en dag.
Igår sa min chef "Jag ringer dig imorgon när jag har en lucka" Jaha. När tänkte hon göra det då? Tydligen inte alls. Och jag vet att hon är bra men jag gillar inte när hon säger att hon ska ringa och så gör hon inte det. Iofs har jag ingen lust alls att prata med henne så WHATEVER. Mer själva principen av att känna sig helt jävla betydelselös. Men hon hinner väl ingenting heller för hon måste ta hand om medarbetare som bryter ihop.
Värdelösa bajsliv. Är det värt det? Jag vet inte.
Så fruktansvärt smärtsamt att se småbarn, ju mindre desto värre, och framförallt småbarn i kombo med föräldrar (mamma). Så kul att vi på midsommar kommer ha med ett par med en nyfödd unge som alla tjejer kommer "åååååååhhhhh". Vi skulle ha haft ett barn också, ett barn som hade varit fem jävla månader. En personlighet. Ja ja jag vet att det inte hade varit ett barn eftersom det aldrig utvecklades till det utan satte sig på fel ställe, men ändå.
Ingen fattar nånting. Alla är dumma. Jag är så jävla frustrerad. "Alla" verkar tro att bara för att vi inte är mitt inne i ett försök nu så är allting perfekt. Vad tror de egentligen? Att det går helt obemärkt förbi att vi har försökt i två år? Att vi bara kan släppa det och fokusera på annat? Jag blir så frustrerad på folk som gnäller om småsaker och på folk som tycker att de är så stressade (på mitt jobb alltså). Ja men testa att lev under privat stress i ett år och så lägger du på jobbet uppepå och en kollega som inte kan något nästan så att du måste göra allting själv ändå! JAG HATAR ALLTING!
